Max storlek : 16cm.
Akvarium : 250 liter
Temperatur : 24-27 grader
Utbredning : Amazonasfloden, Peru,Columbia och Brasilien
Allmänt :
Scalaren är en mycket populär och vanlig förekommande invånare i våra akvarium. Från början så fanns det nästan bara den vanliga gråskalaren eller Zebraskalare som den också kallas. Detta är den ursprungliga färgen på skalarena som idag simmar i våra akvarium, men numera så finns det en hel uppsjö av olika framodlade färgvarianter. Den ursprungliga Zebran (som jag föredrar att kalla den) har nästan försvunnit ur handeln. Nu finns det färgvarianter, som man inte kunnat drömma om när jag köpte mina första skalarer för mer än 20 år sedan. Blå, Grön, Svart, Vit, Platinum, Koi, Marmor etc.etc. Listan kan göras väldigt lång. Men den klassiska trekantformen följer fortfarande med, med höga, raka både buk och ryggfenor. Men tyvärr så säljs skalarena, när de är riktigt små, till alldeles för små (låga) akvarium, detta medför att måpnga skalarer idag har både krokiga och knäckta ryggfenor. Problemet som folk inte tänker på, är att om akvariumet är för lågt, så växer inte skalarens fenor som de skall. Höjden på akvariumet skall vara minst 50cm, gärna högre, för att fenorna skall växa normalt, och på så vis att skalaren kommer till sin rätt. Det finns inget vackrare och ståtligare ( i mina ögon) än en välvuxen skalare utan skador på fenorna.
Skalaren kan gå i ett sällskapsakvarium som är tillräckligt stort. Det är en lättskött och trevlig akvariefisk. Men jag rekomenderar inte att man håller skalarer tillsammans med Neon- eller kardinaltetror. Dessa kommer, förr eller senare, att bli mat. Neon- och Kardinaltetror står högst upp på skalarens menylista ute i det fria. Jag tror heller inte andra, långsmala tetror överhuvudtaget, går säker för en hungrig skalare.
Könsskillnad och lek :
Det kan vara mycket svårt att se könskillnad på skalarena, men det finns några hållpunkter att gå efter.
Hanarna är oftast större med kraftigare fenbas på rygg och bukfena, än honorna. Många hanar får även en tydlig puckel på huvudet när de är könsmogna.
Skalaren är en parbildande, öppen substratruvare, som gärna lägger rommen på ett brett blad, eller en plan yta överhuvudtaget. Ett blad, en sten eller rakt på glasväggen i akvariumet. Lekytan putsas och rengörs mycket noga innan romläggning, detta hjälper båda föräldrarna till med. När rommen är lagd, så vaktar och fläktar honan själva bladet, stenen eller var de nu har valt att lägga sin rom, medan hanen vaktar de yttre revirgränserna mot inkräktare. Både hanen och honan hjälper till med vården av rommen och senare ynglen. De kan bli mycket aggressiva under rom och yngelvård. De kan ge sig på fiskar som är dubbelt så stora som dem själva.
Foder :
Skalaren är, som de flesta andra ciklider, köttätare, och de kan mycket väl ta andra, mindre fiskar, och yngel. De behöver en sammansatt diet bestående av både torrt och fryst foder. De bör även få vegetabiliskt foder i mellan åt.De tackar heller inte nej till levande föda i mellan varven.
Frysta och levande mygglarver brukar vara mycket populära, även fryst oxhjärta. Annars så kan man ge ciklidgranulat, deras munnar är såpass små, så de kan ha svårt att få in ciklidpellets eller ciklidsticks i munnen. Skall man ge flingfoder, så rekomenderar jag att de får ett flingfoder som är lite tjockare/kraftigare, så de får lite tuggmotstånd. TetraPro är ett mycket bra alternativ.
Lite reflektioner till sist:
Skalaren är en mycket trevlig akvariefisk, som mycket väl kan gå i ett sällskapsakvarium, med andra, mer högryggade fiskar. Långsmala tetror, Danio o.l blir lätt mat åt dem, om de får för sig att jaga dem. Skalarens mun är så liten, att småfiskar, som är högre över ryggen inte ryms i munnen på dem, och då får de oftast gå ifred.
Det går inte att köpa en hane och en hona och tro att de skall bli ett par. Det bästa är att köpa flera stycken små, och låta dem växa upp tillsammans och själv bilda ut par. Ett par som är bildad, håller ihop livet ut, och det kan bli så illa att om den ena parten dör, så kan den andra tybna bort och dö kort efter. En skalare som har mist sin partner, är nästan omöjligt att hitta en ny partner till. Oftast ignorerar den sin nya tilltänkta partner, och i värsta fall tar den ihjäl den.
Skalaren har en stor nackdel, och det är att den är inte särskillt stresstålig. De reagerar starkt på mycket stress, och kan tom dö av det. Man kan märka att bara en sån enkel sak som ett större vattenbyte, kan göra att skalaren står och flämtar i ett hörn och har tappat all färg. Den blir grådassig och nästan genomskinlig ibland. En sak som är mycket viktig att tänka på när man har gjort ett större vattenbyte, släck ner akvariumet och låt skalarena få lugn och ro några timmar. Då går det oftast bra.
Om skalaren får rätt livsvillkor och tillräckligt med utrymme, så kan den leva i många år. Den äldsta jag har haft, blev 8 år gammal innan han dog av sjukdom. Hade han inte blivit sjuk, så vet jag inte hur många år han kan ha levat, tills han dog av ålderdomen. För allt jag vet, så kan han ha levat i 8 år till.
Akvarium : 250 liter
Temperatur : 24-27 grader
Utbredning : Amazonasfloden, Peru,Columbia och Brasilien
Allmänt :
Scalaren är en mycket populär och vanlig förekommande invånare i våra akvarium. Från början så fanns det nästan bara den vanliga gråskalaren eller Zebraskalare som den också kallas. Detta är den ursprungliga färgen på skalarena som idag simmar i våra akvarium, men numera så finns det en hel uppsjö av olika framodlade färgvarianter. Den ursprungliga Zebran (som jag föredrar att kalla den) har nästan försvunnit ur handeln. Nu finns det färgvarianter, som man inte kunnat drömma om när jag köpte mina första skalarer för mer än 20 år sedan. Blå, Grön, Svart, Vit, Platinum, Koi, Marmor etc.etc. Listan kan göras väldigt lång. Men den klassiska trekantformen följer fortfarande med, med höga, raka både buk och ryggfenor. Men tyvärr så säljs skalarena, när de är riktigt små, till alldeles för små (låga) akvarium, detta medför att måpnga skalarer idag har både krokiga och knäckta ryggfenor. Problemet som folk inte tänker på, är att om akvariumet är för lågt, så växer inte skalarens fenor som de skall. Höjden på akvariumet skall vara minst 50cm, gärna högre, för att fenorna skall växa normalt, och på så vis att skalaren kommer till sin rätt. Det finns inget vackrare och ståtligare ( i mina ögon) än en välvuxen skalare utan skador på fenorna.
Skalaren kan gå i ett sällskapsakvarium som är tillräckligt stort. Det är en lättskött och trevlig akvariefisk. Men jag rekomenderar inte att man håller skalarer tillsammans med Neon- eller kardinaltetror. Dessa kommer, förr eller senare, att bli mat. Neon- och Kardinaltetror står högst upp på skalarens menylista ute i det fria. Jag tror heller inte andra, långsmala tetror överhuvudtaget, går säker för en hungrig skalare.
Könsskillnad och lek :
Det kan vara mycket svårt att se könskillnad på skalarena, men det finns några hållpunkter att gå efter.
Hanarna är oftast större med kraftigare fenbas på rygg och bukfena, än honorna. Många hanar får även en tydlig puckel på huvudet när de är könsmogna.
Skalaren är en parbildande, öppen substratruvare, som gärna lägger rommen på ett brett blad, eller en plan yta överhuvudtaget. Ett blad, en sten eller rakt på glasväggen i akvariumet. Lekytan putsas och rengörs mycket noga innan romläggning, detta hjälper båda föräldrarna till med. När rommen är lagd, så vaktar och fläktar honan själva bladet, stenen eller var de nu har valt att lägga sin rom, medan hanen vaktar de yttre revirgränserna mot inkräktare. Både hanen och honan hjälper till med vården av rommen och senare ynglen. De kan bli mycket aggressiva under rom och yngelvård. De kan ge sig på fiskar som är dubbelt så stora som dem själva.
Foder :
Skalaren är, som de flesta andra ciklider, köttätare, och de kan mycket väl ta andra, mindre fiskar, och yngel. De behöver en sammansatt diet bestående av både torrt och fryst foder. De bör även få vegetabiliskt foder i mellan åt.De tackar heller inte nej till levande föda i mellan varven.
Frysta och levande mygglarver brukar vara mycket populära, även fryst oxhjärta. Annars så kan man ge ciklidgranulat, deras munnar är såpass små, så de kan ha svårt att få in ciklidpellets eller ciklidsticks i munnen. Skall man ge flingfoder, så rekomenderar jag att de får ett flingfoder som är lite tjockare/kraftigare, så de får lite tuggmotstånd. TetraPro är ett mycket bra alternativ.
Lite reflektioner till sist:
Skalaren är en mycket trevlig akvariefisk, som mycket väl kan gå i ett sällskapsakvarium, med andra, mer högryggade fiskar. Långsmala tetror, Danio o.l blir lätt mat åt dem, om de får för sig att jaga dem. Skalarens mun är så liten, att småfiskar, som är högre över ryggen inte ryms i munnen på dem, och då får de oftast gå ifred.
Det går inte att köpa en hane och en hona och tro att de skall bli ett par. Det bästa är att köpa flera stycken små, och låta dem växa upp tillsammans och själv bilda ut par. Ett par som är bildad, håller ihop livet ut, och det kan bli så illa att om den ena parten dör, så kan den andra tybna bort och dö kort efter. En skalare som har mist sin partner, är nästan omöjligt att hitta en ny partner till. Oftast ignorerar den sin nya tilltänkta partner, och i värsta fall tar den ihjäl den.
Skalaren har en stor nackdel, och det är att den är inte särskillt stresstålig. De reagerar starkt på mycket stress, och kan tom dö av det. Man kan märka att bara en sån enkel sak som ett större vattenbyte, kan göra att skalaren står och flämtar i ett hörn och har tappat all färg. Den blir grådassig och nästan genomskinlig ibland. En sak som är mycket viktig att tänka på när man har gjort ett större vattenbyte, släck ner akvariumet och låt skalarena få lugn och ro några timmar. Då går det oftast bra.
Om skalaren får rätt livsvillkor och tillräckligt med utrymme, så kan den leva i många år. Den äldsta jag har haft, blev 8 år gammal innan han dog av sjukdom. Hade han inte blivit sjuk, så vet jag inte hur många år han kan ha levat, tills han dog av ålderdomen. För allt jag vet, så kan han ha levat i 8 år till.